No more transparenta tankar

Vita, tunna gardiner fladdrar lätt i drag från vidöppna fönster.
Solenstrålar målar tvillingfönster på fiskbensparketten och blommors skugga pryder det i all sin enkelhet.

Lägenheten andas ljudlöst.                                                   Längtar efter honom.

Gröna bollar syns nu på äppelträdet utanför fönstret.
Hösten fyller mig.

Jag vill hoppa och dansa. Dra ner en mössa över öronen och insupa en frostig morgon.
Men inte än. 
                                            Det är så lätt att längta.