Annandagsrea
Jag och mamma förundrades över att vi fick en parkeringplats inne i stan idag. Vi nickade uppmuntrande emot varandra när kön till kassan "bara" tog tio minuter, och vi sken upp när vi såg att det fanns ett bord ledigt på Darins. Annandagsrea. Idag var första gången jag och mamma utsatte oss för detta, och det var inte fullt så tufft som jag hde föreställt mig. Min fantasi hade skenat iväg och jag föreställde mig kläder som kastades omkring, butikspersonal med svettpärlor i pannan och skräckslagna miner, dragkamp med tröjor och "JAG SÅG DEN FÖRST!"- vrål från höger och vänster.
Såhär var inte fallet. Det var städat och snyggt, människor var lugna och lika inne i sin egen bubbla som vanligt. För så är det ju på stan. Alla går som i bubblor. Ibland är de två i samma bubbla och ibland är de ensamma. Det är först när någon sticker hål på bubblan för att fråga "ursäkta, men vet du vart.." som man skräckslaget ser sig omkring och upptäcker människor omkring sig.
Vi ser nästan ingen, och ingen ser oss. Skönt? Läskigt?
Jag köpte nytt bodybutter och *trumvirvel* ytterligare en jeansklänning. Jag kände mig fånig när jag åkte hem med ännu en klänning till min skog av just klänningar. Var det verkligen nödvändigt med en till? En fin människa påminde mig om att man väl aldrig kunde ha för många klänningar :) Det höll jag med om!
//J
Godsaker på Darins...
Ny klänning och ljuvligt doftande bodybutter!
