Insikt
Sitter mer en kopp thé och har kurat ner mig i min varma säng. Läser "vår demokratis värdegrund", den ligger iallafall uppslagen i mitt knä. Jag fäster blicken på frosten som vilar på äppelträdens kvistar och grenar. Funderar över rätt och fel, bra och dåligt. Minns hur det är när livet åker berg-och dalbana. Blicken faller tillbaka på texten, söker efter något som ska väcka min nyfikenhet tillräckligt mycket för att jag ska återfå fokus. Min tomma blick följer raderna från vänster till höger. Tankarna flyter på.. Känslorna leker fria.
Mitt i grubblandet läser jag om en plats som jag inte har någon relation till överhuvudtaget, namnet på staden är inte ens värt att nämna. Jag slås tillbaka av en oväntad glädje. Jag hade kunnat vara varsomhelst nu, men jag sitter här i min lägenhet i den vackraste staden jag kan förställa mig. Jag har just nu det jag längtat efter år efter år. Jag är där jag aldrig trodde jag skulle kunna ta mig. Valen jag gjort i mitt liv har fört mig hit till den plats där jag möter mig själv. Som om mitt "jag" alltid funnits här och väntat på att bli hittad av mig. Jag kan tänka tillbaka och önska att jag inte förlorat det, eller det, eller det. Men (med reservation för att detta låta som en klyscha) jag hade kanske aldrig fått allt jag har här i Kalmar om jag inte hade släppt taget om ett annat liv. Ibland önskar jag att jag fått möjligheten att ha både och. Men inget går som man tänkt sig, inte ens det man planerat in i minsta detalj. Morgondagen överumplar dig. "Tabula rasa", fast med "dagen" i åtanke snarare än "människan".
Jag skulle ju plugga, men ville dela med mig av en känsla... Vi skapar våra egna liv.
En klok människa sa mig "om vi inte är lyckliga nu, när ska vi då vara det?"
Promenad vid jobbet i Göteborg. Ett vinande vinterlandskap.
//J
