Staden som aldrig upphör att glädja mig
En dag kantrad av måsten. Måste plugga, måste ringa hit och dit, måste hinna, måste orka, måste vilja.
Jag vaknade med magkatarr, har knappt orkat vara uppe. Jan Johansson och Håkan Hellström har ackopanjerat mina rörelser, mina tankar. Grått ute, grått inne. Jag tröttnar snabbt. Tröttnar på magont, tröttnar på måsten. Ger mig ut i vinterdagen. Den är vackrare från utsidan än från insidan. Drar friska andetag av den disiga luften som smyger fram över gatorna. Snön knarrar under skorna. Kall snö som börjat gråna. Himlen har visst även lyckats färga av dig på detta underbara vita. Det gör mig inget, det finns något vackert i det gråa.
Jag går ner till havet, det tar mig bara ett par minuter. Vackert, stort, oändligt. Det brukar skvalpar omkring fritt, omhämmat och bekymmerslöst. Idag är det fruset, tyglat av naturen. Jag vandrar längs strandkanten och insuper lite av det stora. Lämnar alla måste bakom mig och känner livet.
Böljande islanskap...
... Som från en annan planet...
... Möter världen...
.... Hur kan något så stort vara så stillsamt?
Jag var inte den enda som nöjt av dagen :)
//J
Vackert, jag blir alldeles varm i kroppen. Känner igen mig, alla måsten känns tråkiga just nu. Finns så mycket annat jag vill göra! Som att gå ner till havet till exempel :)
