Men vi är ju bara människor.
Hösten vrålar utanför huset och regnet knackar hårt på fönsterrutorna.
Jag klär in mig i en varm kofta och lånar till mig ett par strumpor ( mina försvinner ju alltid! ) och insuper kvällen och begrundar dagen.
Det är väl märkligt hur mycket känslor som ryms i en enda liten människa. Ibland verkar man rymma hela världens alla känslor på en och samma gång.
Efter att ha skrivit och suddat, skrivit och suddat ett antal gånger märker jag att jag inte kan förklara mig bättre än just så: Ibland verkar man rymma hela världens alla känslor på en och samma gång.
Men vi är ju bara människor. Och plötsligt mår jag lite bättre :)
Lite sommarkänsla lever kvar i mig! Liten ljuslykta från Topiary, vas
från Lousiana och hylla från Indiska.
Tycker så mycket om mina krukor från Mormors Fönster!
//J
Jag klär in mig i en varm kofta och lånar till mig ett par strumpor ( mina försvinner ju alltid! ) och insuper kvällen och begrundar dagen.
Det är väl märkligt hur mycket känslor som ryms i en enda liten människa. Ibland verkar man rymma hela världens alla känslor på en och samma gång.
Efter att ha skrivit och suddat, skrivit och suddat ett antal gånger märker jag att jag inte kan förklara mig bättre än just så: Ibland verkar man rymma hela världens alla känslor på en och samma gång.
Men vi är ju bara människor. Och plötsligt mår jag lite bättre :)
Lite sommarkänsla lever kvar i mig! Liten ljuslykta från Topiary, vas
från Lousiana och hylla från Indiska.
Tycker så mycket om mina krukor från Mormors Fönster!
//J
Kommentarer
Trackback
