Om att fånga ögonblicket!
Spatserade glatt in i blomsteraffären efter skolan idag men när jag stått och pratat en stund med personalen samt valt ut blommorna som skulle följa med hem kom jag på att jag inte hade plånboken med mig. Jag ursäktade mig, bad att få återkomma och gick med snopen min ut genom dörren. Jag letade upp den lilla knippan med nycklar i jackfickan och låste upp cykeln. Samtidigt som jag beklagade mig inför mig själv med tankar som "Typiskt" och "Jag som verkligen ville ha nya blommor" och "Nu kan jag inte köpa med mig fika hem heller" kommer en äldre dam som precis handlat klart ut genom dörren.
- Jasså det är du som har en sådan fin cykel, säger kvinnan med ett leende. Jag älskar också att cykla, men nu är det ju så halt.
Hon avbröt mina tankar och log vänligt mot mig.
- Ja det är smått livsfarligt att cykla nu när det är så mycket is men det tar ju sådan tid att gå till skolan, hastar jag fram, fortfarande förbryllad över avbrottet.
- Jag förstår dig, skrattar hon. Själv känner jag mig helt handikappad när jag måste ta bilen, jag njuter så av den friska luften man får när man cyklar.
Sedan vinkar hon adjö till mig och sätter in sina nyinköpta blommor i bilen och fortsätter med sitt liv som jag inte vet något om. Jag satte mig på cykeln och märkte plötsligt att jag njöt av den kalla vinden.
Jag tror jag bakar chokladbollar när jag kommer hem, log jag för mig själv.
I somras blev inte chokladbullarna alltid så fasta, det mysteriet klarnade upp när Herr J berättade att han hällde skållhett kaffe i smeten.
- Ja jag vet att kaffet ska svalna, ursäktade han sig, men det tar ju sådan tid! De är ju goda i alla fall, tillade han med ett charmigt leende
Visst var dom det. Herr J gör världens godaste chokladbollar, alla kategorier!
Kommentarer
Trackback
